Storstugan har 6 bäddar och är utrustad med ved och köksutrustning. Gamla stugan har 4 bäddar men har ingen utrustning. Stallet är också öppet. Utedass och vedföråd finns intill stugan. Vatten hämtas i Ransarån.

 

Koordinater 
RT90: X 7231600 Y 1442050. 
Sweref 99: N 7228894 E 479692.

Tjåkkelestugan

 

Så här betalar du stugavgiften

 100kr/dygn/person

 

Kom ihåg att man lämnar företräde till sängar för den som kommer in i stugan om man sovit mer än en natt. Man hugger och sågar upp lika mycket ved i stugan som man förbrukat.

 

 

 

 

 

År 1943

År 1943

 

Historia

Ända sedan förhistorisk tid har människor på båda sidor om fjällkedjan haft kontakt och idkat handel med varandra. Än idag kan man följa flera av dessa "norgefararleder".  Lederna användes också ofta av samerna vid sina flyttningar mellan sommar- och vinterbete. Nybyggarna i Kultsjödalen åkte till de norska handelsplatserna Kroken och Mosjöen. Handelsfärderna till Norge gick vanligen 2 gånger per år med häst och släde. En färd före jul och en färd i mars/april när ripjaken var avslutad och skaren ännu bar. Ibland gjorde man också en tur till den norska marknadsdagen, tiendebyttet, i september. Då fick man bära packningen på ryggen, klövja hästen eller använda en liten träsläde som hästen kunde dra.

Fjällbönderna hade med sig ripa, skinn, näver, smör och ost. Varorna byttes mot mjöl, socker, salt, kaffe, fotogen och annat man kunde behöva. På hemvägen kunde lasset väga mellan 500 och 1 000 kilo. Ibland begav sig också samerna till handelsplatserna. De var i högre grad självförsörjande och ren-skötselns nomadiserade tillvaro innebar också svårigheter att lagra större förråd av mat och andra förnödenheter.

Man samlades vid Norgefarargården i Klimpfjäll innan man tillsammans gav sig av över fjället. Det kunde komma folk åkande ända från Åsele. Från Klimpfjäll gick Norgefararleden upp efter Dårronbäcken, genom Durrenskalet till Tjåkkele och vidare genom Remdalen. När man passerat gränsen färdades man vidare genom Harvasdalen och Susendalen, för att så småningom anlända till handels-platserna Kroken eller Mosjöen. Resan kunde ta flera dagar. Om det blev dåligt väder flera veckor. Den första dagsetappen slutade vid Tjåkkele, drygt en mil NNV om Klimpfjäll. Dagen efter gjordes tremilaresan till Kroken och därefter gick färden vidare i dagsetapper till Mosjöen. 

I slutet av 1800-talet fraktades en stuga från Marsliden till Tjåkkele. Flytten utfördes av JP Jonsson Lövberg från Marsliden. Ett stall uppfördes också för att härbärgera hästarna. Både stugan och stallet står ännu kvar på stugplatsen. De restaurerades i slutet av 1970-talet.

Längs Norgefararleden färdades också fjällbor på väg till Amerika. Mellan 1867 och 1915 emigrerade knappt 1 000 personer från Vilhelmina. Det kan jämföras med att antalet bosatta i socknen år 1867 uppskattades till omkring 3 000 personer. Via Mosjöen kunde de ta sig ner till amerikahamnarna i Trondheim och Bergen. I en av Tjåkkelestugorna har en emigrant år 1906 lämnat "En sista hälsning till fäderneslandet".

På 1920-talet byggdes en renvaktarstuga. Ransarån utgör gräns mellan samebyarna Vilhelmina norra och Vilhelmina södra. Stugan användes av samerna för övernattning vid skiljningar i trakterna omkring. Ibland kunde det bli riktigt trångt i stugan eftersom man inte hade möjlighet att som idag åka tillbaka till sitt boende. Då användes alla utrymmen. Periodvis bodde här också personer som var anställda av lappväsendet för att sköta om renstängslet mot Norge.