Orren känns lätt igen på sin kluvna stjärt. Hanen (tuppen) är, förutom de stora röda ögonbrynen, svart med blåskiftande hals och bakrygg. Två band och en fläck på vingen, liksom de undre stjärttäckarna är vita. Stjärtens sidopennor är långa och lyrformigt utåtböjda. Längden är ca 49–58 cm och vingspannet 75–80 cm. Honan (hönan) är spräcklig i svart, rostgult och grått och har kortare och raka sidopennor i stjärten. Längden är omkring 40–45 cm och vingspannet 65–70 cm. Ungen är på ovansidan tecknad med svarta och rostgula tvärband, svartspräcklig på ving- och stjärtpennor och ljusare undertill.


Orren beskrevs taxonomiskt första gången 1758 av Carl von Linné under det vetenskapliga namnet Lyrurus tetrix. 1967 slogs orrarna ihop med tjädrarna i släktet Tetrao, men för att bättre beskriva det nära släktskapet mellan systerarterna inom dessa båda grupper delas släktena upp igen och placerar orre i släktet Lyrurus. De båda grupperna skiljer sig även åt osteologiskt, och fossil visar att de varit uppdelade sedan pliocen. Vissa placerar dock fortfarande orrarna i Tetrao. Tidigare placerades orren i familjen skogshöns men idag inkluderas skoghönsen inom familjen fasanfåglar.

Orren är en stannfågel som förekommer i norra Palearktis på höjder upp till 2400 meter.

En orres håla under snön med kvarvarande exkrement.
Den trivs bäst i trakter där björk- och barrskog omväxlar med hagar, ängar, mossar och bergig mark. Den finns också i enbusksnår och på ljunghedar. Vintertid bäddar orren ibland ned sig i snön för att skydda sig mot stark köld och hård vind. Under vintern tillbringar orren större delen av dagen, mellan födosöken, i hålor under snön. Efter dess uppflog kan man ofta se ett blottat hålrum i snön.

Föda


Orrens föda utgörs av diverse växtdelar, som knoppar, späda blad, säd och frön samt bär, men den äter även insekter, larver och maskar, särskilt ungarna får insekter att äta. På vintern utgör björkknopp den huvudsakliga födan.


Tidigt på våren börjar orren sin lek, som före soluppgången hålls på marken (till exempel på mossar, frusna kärr eller sjöar). I soluppgången flyger tupparna upp i träden och spelar även där. Under spelet blåser och kuttrar de, springer omkring och hoppar om varandra, låter vingarna hänga ned och reser upp och breder ut stjärten. Häftiga strider utkämpas ofta mellan tupparna under leken. Även hönorna infinner sig på lekplatsen, men de håller sig mera i skymundan och uppsöks av de segrande tupparna.

Häckning


Hönan lägger i ett enkelt rede på marken vanligen 6-8, undantagsvis ända upp till 16, ägg, som till färgen är gulaktiga med små bruna fläckar och punkter. Efter omkring 3 veckors ruvning kläcks kycklingarna, som redan från början är ganska försigkomna och kan följa modern och under hennes ledning söka föda. På samma sätt som för alla djur som lever i typisk polygami, tar hanen ingen del i vården av ungarna.