Anna- Lisa Öst "Lapp-Lisa"

Anna-Lisa Öst, kallad Lapp-Lisa, var en svensk sångerska och frälsningsofficer. Lapp-Lisa blev mest känd för sången "Barnatro" som hon framför i filmen tillsammans med en barnkör. 

Vilhelmina museum

Fatmomakke Kyrksad

Anna-Lisa Öst
Anna-Lisa Öst

 

Anna-Lisa Vikström föddes i byn Mark som är belägen 35 kilometer nordväst om Vilhelmina. Hennes föräldrar var enkla nybyggare, Olov Vikström från byn Storsele( även kallad ”Ol Jönsson”) samt Tekla Salomonsson från Volgsele, (även kallad ”Spel-Tekla” eftersom hon var mycket sång och musikbegåvad.) Det berättas att Tekla spelade brudmarschen på fiol på sitt eget bröllop i Vilhelmina kyrka.

Som barn var Anna-Lisa nära att drunkna under en båtfärd och lovade då Gud att ge sitt liv åt honom. 1911 sökte hon till Frälsningsarméns officersskola, blev antagen och reste till Stockholm. Som frälsningsofficer fick hon använda sin sångröst och blev genom att hon kom från Lappland kallad ”Lapp-Lisa”. När Anna-Lisa var stationerad i Tierp föreslog hennes chef att hon skulle skaffa en sameräkt och att hon skulle berätta och sjunga om Lappland under speciella möten som de skulle anordna. Den första samedräkten syddes av ”Skräddar-Olle” (Olof Larsson) från Dorris. Frälsningsarmén tog tio öre i inträde i samband med mötena under vilka Anna-Lisa sjöng sin mors gamla sånger och berättade om livet i Lappland. Den första samedräkten slets ut och den efterföljdes av drygt 30 stycken under årens lopp, vilket är fascinerande med tanke på att Anna-Lisa inte kom från ett samiskt hem. Både namnet och dräkten var hon egentligen inte helt glad över, men det användes i reklamen och av ett grammofonbolag på skivomslaget, därför blev det hennes artistnamn.

 Lapp-Lisa, Anna-Lisa Öst

 

År 1923 gifte sig Anna-Lisa med Johan ”Jonte” Öst i Hedemora och slutade som frälsningsofficer. De adopterade en dotter 1927, Gun, och när Anna-Lisa var 46 år gammal föddes dottern Siv. Även efter giftermålet fortsatte Anna-Lisa att resa runt i Sverige och övriga Norden. Under den perioden sjöng hon och höll möten, och hon framförde andliga sånger till gitarr. Till USA reste hon tre gånger. Första gången 1949 lyssnade tiotusentals till henne och när hon återvände hem hölls ett stort friluftsmöte i Göteborg och man beräknade att cirka 25 000 människor lyssnade till henne. Amerikanerna ville höra mera Lapp-Lisa och inbjudningarna blev fler och enträgnare. 1954 reste hon tillsammans med sin dotter Siv över på sitt andra besök i Amerika. Det blev ett triumftåg genom svenskbygderna där. Tredje Amerika-resan gjorde hon 1959 det blev en sångfärd om 2 999 engelska mil som varade i två månader och tio dagar och gick genom sjutton av Amerikas stater. Hennes repertoar omfattade närmare 800 sånger.

Under sin livstid gjorde hon 450 grammofoninspelningar och många framträdanden i radio samt TV, bland annat 2 januari 1963 hos Lennart Hyland i TV-programmet Hylands hörna. Med sången ”Barnatro” (skriven av Ejnar Westling) blev Öst känd i två världsdelar, och hennes fyra grammofoninspelningar av sången såldes i mer än hundratusen exemplar. Den är också bl.a. översatt till japanska.

 

Bönekåtan i dag

 

Frälsningsarméns bönekåta i Fatmomakke är Lapp-Lisas gåva till bygden. Kåtan byggdes 1946 och bekostades av henne.  Anna-Lisa avled i april 1974 och ligger begravd på Norra kyrkogården i Hedemora. Vid begravningen  kom fyra små buketter med blåviol från Stockholms musikklasser; ”Till vår tant Barnatro” stod det i hälsningen.

 

Lapp-Lisa

I hembyn Mark drevs under många år ett museum som 2012 flyttades in till Vilhelmina tätort och Vilhelmina museum. Utanför mueumet står en bronsstaty i naturlig storlek av Lapp-Lisa, gjord av konstnären Jörgen Nilsson.

Bland de mest kända av Lapp-Lisas visor finns Barnatro, Guldgrävarsången, I en sal på lasarettet, Lappflickan

Källor: Wikipedia, Bootheum, Vilhelmina Fotoarkiv