Järv (gulo gulo)

Järven är lik en liten björn men hör till familjen mårddjur. De var nästan utrotade i Sverige fram till de blev fridlysta år 1961. Järvstammen har långsamt växt till sig fram till och med i dag och det finns numera cirka 500 djur. Djuret kan bli upp till 15 år gammalt. 

The wolverine's name is good,
For he wolfs down a lot of food.

The wolverine, which looks rather like a small bear but belongs to the mustelidae family, was nearly totally extinct in Sweden, untill it became protected in 1961. Since then the population has slowly recuperated, and today the total number is estimated to around 500 animals. 

Järven behöver vidsträckta områden med orörd natur. De lever mestadels i nordvästra fjällandskapet. Djurens revir sträcker sig mellan 600 till 1000 kvadratkilometer. Precis som vargen är järven uppsatt på "röda listan" över utrotningshotade djur. Det största hotet är inavel och illegal jakt.

Biologer berättade förr i tiden historier om järven som senare visade sig helt osanna, men det kan fortfarande vara värt att berätta ett exempel:
I Litauen och Moskva lever ett djur som är väldigt rovgirigt och det kallas Rosomaka. Det är stort som en hund, har ögon som en katt, mycket starka klor, en långhårig brun kropp, en svans som en räv, men kortare. När den hittar föda slukar den allt tills magen är full som en trumma. Sen snor den kroppen runt två träd, som står nära varandra, för att lindra mättnadskänslan. Därefter återvänder den för att äta mer och sedan lindar den sig runt träden igen. Järven går sedan på så tills all mat är uppäten. Det verkar som den inte gör annat än äter, dricker och äter igen.

Dom som är observanta och vandrar i fjällen eller i skogarna längs Vildmarksvägen kan upptäcka järvspår. Spåren kännetecknas av de fem tårna (men den lilla tån ger dock inte alltid något avtryck). I spåret kan man se avtryck av två häldynor där den större alltid ger avtryck och en mellanfotsdynan som innehåller flera mindra dynor som bildar en halvcirkel.

På sommaren är järvens föda huvudsakligen små däggdjur. Men även fågelägg, bär och andra växter är en del av ményn. På vintern klarar sig denna "hyena av norr" genom att den lätt tar sig fram tyst i snötäckta marker på sina stora fötter i motsats till de större djur de lever på. För att få fatt på föda attackerar den hare, ripa, rådjur men även större djur som ren och älg.

När järven attackerar större djur så hoppar den upp på djurets rygg och hugger tänderna i deras nackar och hals tills djuret faller omkull. Om järven inte kan äta upp sitt byte på en gång så sprutar järven ett starkt doftande stickande körtelsekret över resterna. Därefter gräver den ner bytet för att ha föda till ett senare tillfälle.

Järven använder körtelsekretet även till att markera revir och skrämma bort andra större däggdjur som björn och varg.

 

They need vast areas of virgin nature – a male has a territory of 600 to 1000 km2 – and live mostly in the in the north-eastern mountain areas. Just like the wolf, the wolverine is on the red list of endangered species. Threats include inbreeding and illegal hunting.

Biologist of yore told interesting fables about these animals. Although the following has proven to be totally untrue, it is still a worthy example:
In Lithuania and Moskovia there lives an animal that is very voracious, and is called a Rosomaka. It is as large as a dog, has eyes like a cat, very strong claws, a long haired brown torso, and a tail like a fox, although shorter. When it finds food, it devours it until its body is as full as a drum. Then it wrings itself through two trees that stand close to each other in order to relieve itself, after which it returns to eat more, and then again it wrings itself through the trees. It will go on like this until all food has been devoured. It seems to do nothing else but eating, drinking, and eating again.

Those who observingly wander through the mountains and forests around the Vildmarksvägen, have a good chance to find wolverine tracks. These can be recognised by the 5 toes (although the small one doesn't always print), 2 heel pads of which the larger one always prints, and a metatarsal pad consisting of small pads that form a semicircle.

In summer the wolverine primarily feeds on small mammals, but eggs, berries and other vegetal foods are part of the menu as well. In winter, when this 'Hyena of the North' on its large feet moves around easily (and silently) over the snow layers – in contrast to the larger animals that it preys on –, it occasionally attacks also, apart from hares and gouses, a deer, reindeer or even an moose.

The wolverine attacks larger animals by jumping on their back and sinking its teeth into the neck until the prey falls over. If he can't eat the whole catch at once, he will use its potent scent glands by sprinkling a pungent odour over the remains, which are buried for later use. This individualist, which can reach 15 years of age, will also use this odor for marking its territory and chasing off other larger mammals such as bears and wolves.